Löfteskvinnan

Gen = 1 Moseboken

Hon är en bifigur, ett sidospår, någon som man inte lägger märke till, en vars öde ingen bryr sig om. Hon finns där för att föra berättelsen vidare, ute i kulisserna, en statist i skådespelet om Abraham och löftesfolket. Hon är Hagar.
Abraham har på Guds befallning lämnat sitt hemland och gett sig ut på vandring. Gud har gett honom ett löfte: ”Jag skall låta dina ättlingar bli som stoftkornen på jorden: kan någon räkna dem, skall också dina ättlingar kunna räknas”. Av Abrahams avkomma ska det bli ett stort folk, så stort att det inte ska kunna räknas. Det är ett stor och mäktigt löfte Gud ger till Abraham. Det finns bara ett litet problem med detta: Abraham och hans hustru Sara kommer till åren och ingen avkomma föds. Då kommer Sara på idén att Guds löfte ska kunna uppfyllas genom Saras slavflicka Hagar och säger: ”Herren har gjort mig ofruktsam. Gå till min slavflicka, kanske kan jag få barn genom henne.” (Gen 16:2) Kanske kan jag få barn genom henne... Hagar är bara en ägodel. Hon har inte rätt till sitt eget liv – ännu mindre till sitt barns liv. Snart ska en äldre man våldta henne och hon ska inte själv få kalla sig för mor åt det barn hon ska bära och föda. Hagar var en sak, en gåva som Abraham och Sara fått av Egyptens farao. Vi vet inget mer om Hagar. Det är inte intressant att veta vilka hennes föräldrar var och om hon hade syskon. Vill Abraham våldta henne kan han göra det. Det är hans rättighet. Hennes lott i livet är att finna sig i sitt öde – inte att hävda någon egen vilja eller personlighet. Gör hon det kommer hon att betraktas som uppstudsig och hon kommer bli nertryckt igen, straffad. Texten säger att den gravida flickan började ”se ner på” sin matmor (Gen 16:4). Slavens självaktning kommer alltid att uppfattas som ett hot, så också för Sara. Därför väljer Sara att manifestera sin maktposition. Hon bestraffar Hagar som rymmer ut i öknen (Gen 16:6). En gravid slavflicka på rymmen i öknen. Våldtagen. Föraktad. Icke-människa. Tilltalad av Herrens ängel. ”Hagar”, sade han, ”Sarajs slavflicka, varifrån kommer du och vart är du på väg?” (Gen 16:8). Detta är anstötligt. Gud talar till Hagar, nämner henne vid namn och frågar vartifrån hon kommer och vart hon är på väg. Precis som om Gud brydde sig. För hennes egen skull. Gud talar till Hagar om den son hon ska föda. Han ska heta Ismael, som betyder ”Gud hör”. Och nu sker det märkliga, det oerhörda. Hagar får löftet. Finns det någon mer i Bibeln som får detta löfte, någon mer än Abraham? ”Och Herrens ängel sade: ”Jag skall göra dina ättlingar mycket talrika, så talrika att ingen kan räkna dem.” Det abrahamitiska löftet ges en förrymd slavflicka i öknen. Hon är en bifigur, ett sidospår, någon som man inte lägger märke till, en vars öde ingen bryr sig om. Hagar är löfteskvinnan. Det är evangelium.