fredag 30 april 2010

Välkommen till min alldeles nystartade blogg

Jag hoppas att Du ska trivas här!

Jag har under de senaste åren återupptäckt två gamla bekantskaper. Den ena heter "Gamla Testamentet" och den andra heter "ickevåld". Både teologi och ickevåld är någonting som inte bara studeras utan också praktiseras. Därav har jag ringa erfarenhet. Jag är ingen högt skolad exeget, inte heller har jag tagit särskilt många steg på ickevåldets livsväg. Min erfarenhet är liten men min nyfikenhet är stor. Kanske har du som läser viktiga tankar, erfarenheter och kunskaper att dela med mig? Är du troende, icke-troende, tvivlande eller något helt annat? Jag vill ta del av din erfarenhet, dina tankar och frågor. Jag är inte här för att hålla tal utan för att samtala och hoppas därför att du vill delta i det samtalet genom att lämna kommentarer till texterna.


Så vad har Gamla Testamentet med ickevåld att göra förutom att jag är djupt fascinerad av de båda? Ja, kanske mer än vad en första anblick kan ge. Gamla Testamentet är på många sätt en mångfacetterad och svår skrift. Den erbjuder tuggmotstånd men också oändliga djup av livsmod och kraft. I dess texter finner vi såväl en livshållning som tar livets vardaglighet, glädje och kamp på allvar som en djup och meningsfull Gudsgemenskap. Däri ligger också kopplingen till ickevåldets källor av gemenskap i livets tjänst.



Den Gud som är

Det finns inte en teologi i GT - det finns många. Är inte GT:s Gud en krigisk och grym härskargud som dödar och förbannar? Ja, kanske är det en av våra vanligaste uppfattningar av den Gud som Gamla Testamentet presenterar. Men det finns inte en gudsbild i GT utan många. Texterna ger oss bilden av en kosmisk allhärskare för att genast byta perspektiv och istället visa oss en Gud som smutsar sina händer då Han leker med lera. Är Gud den passionerade älskaren? Är Hon visheten? Är Gud en krigare eller en fredsfurste? Bilderna växlar och just när vi trott att vi har greppat Gud så står vi inför en ny bild. Gud låter sig inte gripas av människohänder. "Jag är den jag är" säger Gud i Exodus 3:14 (Exodus = 2 Mos) som svar på Mose fråga om Guds namn. Det är ett samtidigt uppenbarande och undandragande svar. Gud är den som Är och det räcker. Därtill kommer våra bilder av Gud, nödvändiga för vår mognad. Det är bilder som växlar och skiftar fokus, öppnar för nya perspektiv och annorlunda infallsvinklar. Gudsnamnet "Jag är" stänger dörren för att kontrollera eller äga Gud men öppnar för att leva i intensiv relation med Henne och Hans värld.

De tolkningar av bibeltexter som du kommer möta här är det sätt på vilket jag för närvarande reflekterar över en text. Det finns många andra sätt att tänka och tolka på och jag tror att det är i detta samtal kring olika sätt att möta texterna och Livet som gemenskapens förvandling sker och modet att leva träder in.

1 kommentar: